Iris Moberg

Resiliens definieras som förmågan att motstå och hantera förändringar samt att återhämta sig och vidareutvecklas. Mitt slutprojekt är en surrealistisk tolkning av hur det skulle kunna se ut om människor försvann och naturen, särskilt växterna, återtog sitt utrymme bland stadens byggnader.

Personligen upplever jag att Stockholm lider av aningen brist på urban natur. Var tog allt det som fanns innan staden byggdes vägen? Vi skapade utrymme för ett växande samhälle, men detta skedde på naturens bekostnad. Denna process är visserligen naturlig och förekommer överallt, men min längtan efter naturens tystnad kvarstår.

Jag började reflektera över platser i Stockholm jag ofta vistas på och som känns särskilt hektiska. Vi får nästan aldrig en paus från stadens ständiga ljud och rörelse. Jag märker hur alla dessa intryck tröttar ut mig; ljuden och stimmet upphör aldrig. Under mitt år på skolan är Odenplan definitivt den plats jag befunnit mig på ständigt.
Odenplan var en gång en del av landsbygden, men har under lång tid präglats av låg bebyggelse. Trähus revs för att ge plats åt betong, men flera äldre byggnader finns kvar, vilket gör att Odenplan ser liknande ut även 100 år senare. En plats med vacker arkitektur, där jag fotograferade särskilt fina hus och presenterar i collage, en surrealistisk tolkning av platsen om människan skulle försvinna.

Vad skulle hända om vi övergav Odenplan?

Om vi försvann, existerade vi någonsin, om ingen finns kvar som minns oss?