Sarah Lee Hagerrot

När människan började sätta spår i jordskorpan var det på land det syntes. Havet sågs som oändligt och människans makt att påverka det tycktes försumbar. Men med tiden och allt eftersom mer forskning på området har det motsatta framkommit.

Havet är i allra högsta grad del av vår planets ekologi och oavsett hur gränsen dras, på hela planetens ekosystem, östersjöns eller en lokal strands vet vi nu att det människor gör i våra vardagar lämnar efter sig konsekvenser för allt annan liv och de system som vi i slutändan är helt beroende av, så även havets.

Vi har satt oss i en knipa där för att billigt få fram stora mängder mat har vi övergött och använt oss av giftiga bekämpningsmedel vilket leder till algblomning, syrelösa bottnar och hälsofaror, överfiske på vissa håll och oansvariga laxodlingar på andra håll.

På ett mer personligt plan har vattnet och det kraftfulla havet alltid ingivit en känsla av just motståndskraft. I mötet med livet som existerar i ett helt annat element hittar jag ett lugn för mitt inre. Det livet måste nu skyddas. Vi människor består till mellan 60-80% av vatten och om vi går tillbaks i evolutionens fotsteg hamnar vi alla i det stora blåa.